﻿Rikardsson var slug och mycket för-
tänksam och hade beräknat allt för ett lyck-
ligt utförande af sin plan. Ingen skulle miss-
tänka något om hans, hustruns och Sigrids
bedrägeri. Det skulle gå så tyst och stilla
för sig och aldrig i lifvet bli upptäckt, då
intet vittne kunde framträda och säga, att
fadern till barnet var ingen annan än han
och ej styrman Ankarén.
— Du talar aldrig vidare om din brors
förslag, Sigrid, — kom det sakta fram öfver
Elisas läppar. — Tänker du aldrig mera
därpå?
— Jo, det gör jag, jag tänker ständigt
på det, och det grämer mig djupt att vara
barnlös. Du är lycklig, du, Elisa, — suc-
kade hon.
— Inte så värst häller. Vi äro fattiga,